Bergendahl efter vinsten mot ÖIS

Efter en väl genomförd match stod Brage som vinnare efter besegrat Örgryte med 3-2 (2-2).
Tränaren William Bergendahl berättar om sin summering av matchen:
”Från vår sida en bra prestation, som helhet vår bästa prestation (denna säsong) skulle jag säga. Vi startar bra och får ett mål, vi får perioder med lite längre bollinnehav, och perioder där vi får försvara oss lågt och gör det ganska bra. Det är en omställning där vi släpper in ett mål där vi visste att de är starka. Sedan är det ett olyckligt självmål, men överlag en bra prestation.
…om hur vi avslutar matchen sista halvtimmen, med vår 3-2 ledning:
”Vi avslutar ganska bra, som förväntat. Det är perioder där vi får behålla bollen, vilket gör att anstormningen de kommer med inte blir jättelång, sedan har vi chanser att göra 4-2 målet. Anton har en bra chans, och ”Fille” har en bra chans. Hade vi kunnat stänga till där, hade det blivit en enklare resa, nu fick vi slita sista minuterna men vi gör det på ett bra sätt. Sedan gick vi ner på en fembackslinje och gjorde några byten för att få lite bättre ordning på försvaret runt straffområdet. Vi visste att det skulle komma in bollar där, vi reder ut det på ett bra sätt.”
…om det finns en specifik punkt du kan peka som gör att vi vinner matchen:
”Jag tycker vårt lugn med bollen, och att vi får längre anfall är bra. Det gör att vi får chans att sätta in bollar i offensivt straffområde och får tryck på den sista tredjedelen, och då vet vi att vi har farliga spelare.”
…på tal om farliga spelare, om Amar Muhsins match:
”Toppklassprestation. Jag tycker han de senaste fem matcherna har varit hur bra som helst. Han fick inte spela så mycket i början av säsongen men har svarat upp på ett professionellt sätt. Nu spelar han väldigt bra.”
…om de återstående matcherna innan sommaruppehållet, Västerås (b) och Sandviken (h), om hur många poäng du vill ha från de matcherna för att du ska känna dig nöjd:
”Vi tar en i taget och börjar med Västerås och försöker vinna den matchen, det är det vi går för.”
Text: Per Lindgren